Regn!

Efter lunch när regnet äntligen slutat falla blev det en långpromenad till City Gross. Den "besvärliga" affären skickar ibland sms, och alltid när dom har extrapris på lösgodis. Är det rättvist det när man kämpar med näbbar och klor mot godissuget! Går inte att motstå helt enkelt. Fick också med mej en burk såpbubblor hem...det där kommer jag ha dåligt samvete för så länge jag lever.
Sista biten blev det bråttom. Jerry och personalen på KappAhl i Bangla har ikväll invigt nya kontoret med grillning på taket och fest. Det ända som fattades var visst musik....så fru Wiklund fick snabbt som attan ta sej hem och logga in på vårt gratiskonto på Spotify, så att dom skulle kunna använda det på festen. Tydligen måste man logga in hemifrån, var det nu är varannan vecka för att kunna använda det. Och det fixade jag ;)...nu hoppas jag bara att dom haft en riktigt trevlig fest!!
Själv hamnade jag på middag hos mor och far. Dom ringde vid fyra och frågade om dom skulle slänga in en laxfilé åt mej med, och det tackade jag inte nej till.
När jag cyklade hem var det tät otäck dimma och duggregn. Tänker på alla studenter....

I väntan på bättre väder!

Skogspromenad!

Torsdagförmiddag!

Det blev en trevlig kväll med god mat och mycket prat. Jag tror jag pratade mest, som vanligt......!!
Synd var att det regnade nästan hela kvällen och kallt som attan var det också. Väldigt lite bilar och ännu mindre folk, men som sagt trevligt hade jag i varje fall.
Snål som jag är promenerade jag hem. Det är inte längre än tre kilometer, men jag tror jag gick åtminstone 5....Jag har också ett svagt minne av att jag blev skyldig en liten tjej en burk såpbubblor. :)

Nu ska jag ta bensindunken på styret och cykla bort till macken och skaffa bränsle till gräsklipparen. Skulle behöva handla lite också, men det känns lite obekvämt att bära runt en bensindunk på affär´n. Får bli två rundor kanske.

Imans nya rikshaw!!

Vem dök upp utanför Jerrys kontor. Jo, Iman med sin nya rikshaw. Jerry fick lov att åka premiärturen.
Bak står det Sweden. Visst är den fin!!

Det gör mej SÅÅÅÅ GLAD!!

Lillördag!

Ogräset är väck! Nu är det bara dammen kvar och det finns hopp. Brorsan som är rörmokare var här och kollade på det rör som frusit sönder i garaget. Det skulle inte vara så svårt att laga, sa han. Perfekt! Bastukillarna, alltså dom som ska renovera bastun lyser dock fortfarande med sin frånvaro. Får se när dom dyker upp. Snart hoppas jag så jag kan få fart på vattnet ute igen!
Själv ska jag ägna resten av dagen åt att ha det bra. Klockan fyra får jag skjuts till Marie i Oxelösund och sen blir det middag i Nyköpings hamn på en av krogarna där. Vi ska sitta ute, så vi kan hålla koll på allt mingel runt bilträffen som är varje onsdagkväll i hamnen. Det ska bli så mysigt!
Nu ska jag ge grannarna något att förfasa sej över och gå ut med ett glas vin i min vackra trädgård och bara sätta mej och mysa. Mitt på blanka eftermiddagen.
"Där ser man hur det går med såna där expats.......!!
Helt fördärvade!!"

Ute hela dan! :)

I morse började jag dagen med en lång skogpromenad. Skönt med tystnaden!! I Bangla är det inte tyst nånstans.
Sen fortsatte jag i trädgården. Ett tag höll jag på att bryta ihop....jorden hård som betong och ogräs överallt och lite till. Som tur var var mamma och pappa i stugan och kunde bjuda på eftermiddagskaffe. Smita från tråkigt arbete är min melodi.....trallala!
Snart har jag bara dammen kvar att gå igenom i trädgården! Annars om åren brukar vattenfallet vara igång till 1 maj, men i år är det kört. Tack vare basturenoveringen har jag inget vatten ute och det behövs när man ska få iordning på dammen med pump och filter. Just nu ser det mest ut som en dypöl. Enda gången man ser fiskkrakarna är när dom får mat. Hoppas inte djurskyddsföreningen dyker upp på rädda guldfisk uppdrag bara! ;)
Ärligt så trodde jag fiskarna hade frusit ihjäl i vinter, men vår åtgärd med pump och "frigolittak" har klarat livet på allihop fast det varit så kallt. Kanske får det bli fiskpinnar innan vi åker tillbaka till Bangladesh i augusti.....
Här kommer lite kort från trädgården!
Maskrosornas paradis!

Bastun som är under renovering.

Åkervindan har vunnit mark!

Trishna och Krishna....

Har precis sett dokumtären på TV 4 om dom siamesiska tvillingflickorna från Bangladesh. Jag har skrivit om dom på bloggen tidigare. Efter den sista operationen, som till slut separerade tvillingarna fanns en artikel om flickorna i vår dagstidning i Bangladesh, som väckte mitt intresse.
Jag skrev i det inlägget om mediabevakningen kring såna här speciella fall. Och kostnaderna för att få dom här flickorna att bli friska. Naturligtvis är alla värda ett bra liv och när jag såg Trishna och Krishna skratta trillade det många glädje tårar. Det jag ifrågasätter efter att ha sett den otroliga mängd med barn som behöver hjälp i Bangladesh är kostnaden för att rädda dessa två. I cirkeln finns b l a en pojke med en stor ansiktstumör som tigger just därför att hans situation väcker medlidande. Han skulle säkert enkelt kunna opereras och bli frisk till en rimlig kostnad. Jag ser ett oändligt antal människor varje dag, som skulle behöva hjälp...varför blev det just Trishna och Krishna. Kanske för att någon förstog att intresset från media skulle bli stort. Jag hoppas att allt gjordes för flickornas skull och inte i egen syfte och förhoppningsvis kommer dom pengar, som blir över efter vård placeras i fonder och en dag komma flickorna till godo.
"Vår" tidning skrev också att dom biologiska föräldrarna ville åka till Australien och besöka sina barn. Vad jag vet har dom fortfarande inte kunnat göra det. Dom bangladeshier som var med i dokumentärfilmen var "bara" vårdnashavare och pratade alldeles för bra engelska....jag undrar vilka dom är??!!
Och vilken rätt har Trishna och Krishnas biologiska föräldrar att träffa sina barn efter att en gång lämnat dom på barnhem, förmodligen p ga fattigdom?!
Många svåra frågor, som jag kan fundera ihjäl mej på. Etik är inte ett helt enkelt begrepp.
Kom gärna med era tankar och åsikter!?