Ojojoj, idag var det inte roligt att gå upp. Huvudet värker, och illa mår jag. Det blir en sån där "jag ska aldrig mer dricka vin dag" idag...... ända fram till ikväll när nästa fest börjar förstås. Den får nog bli lite lugnare!
Här kommer ett kort jag glömde lägga ut när jag skrev om Sunderbarn. Våra "bodyguards" var så söta, och tydligen gick det åt 12 skott från bössorna för att döda en ko. Jag undrar hur det hade gått om tigern dykt upp.

Nu till klubben för lunch, idag med fresh lime soda till! ;)

Jösses, full nästan hela dagen.... det kan aldrig sluta bra! Men nu är faktiskt klockan kvart över tolv i Bangla och jag är fortfarande vaken. Bra jobbat, tycker jag! Middagen på klubben blev en lugn tillställning med bara lite dans, och mycket vin kan tilläggas. Mest prat och själv sökte jag mej till ett bord där bl a Sylvia satt. Vi började prata om klasskillnader, både i Bangladesh och i Sverige. Här i Bangla vet vi som västerlänninger att skillnaderna är stora, men Sylvia som är infödd Bangladeisher hade åsikter om Sveriges klasskillnader också. Och jag håller med henne i mycket, vi är nog många gånger väldigt trångsynta när vi möter invandrare i Sverige. Varför har jag ingen aning om, kanske är vi rädda! Jag har nog bara en åsikt, kanske väldigt enkel, men ändock: För bara kanske 30 år sen kunde inte människor röra sej på samma sätt över jordklotet, som dom kan nu. Nu kan alla fara som dom vill,( dom som har pengar i varje fall) och varken Sverige, Etiopien, Bangladesh eller Finland är längre någon isolerad plats. Om alla I-länders styre, enades om hur " från andra länder kommande människor" skulle hanteras kunde vi kanske börja behandla dom på ett bra och respektfullt sätt. Sverige borde skämmas, som har utvisningsärenden som sträcker sej över flera år. Barnen hinner ofta etablera sej i det svenska samhället innan dom utvisas. Inte särsklt humant!
Jorden är inte längre Afrika, Asien eller Europa, utan det är helt enkelt ett enormt klot där det är hög tid att vi börjar dela på resurserna och alla fantastiska kunskaper som finns. En sak är jag i varje fall helt övertygad om. Skulle "den stora katastrofen" inträffa så skulle människorna här i Bangla klara sej längre än oss. Dom kan fortfarande slakta en höna, tillverka ett par skor och en hel del andra saker som vi glömt för länge sen i Sverige.
Javisst, helt nykter är jag inte, men lite rätt kanske jag har i varje fall!!

Här kommer några bilder från "ladies christmas lunch". Väldigt trevlig med först margaritas, och sen mat och vin. Sen blev det julklappsutdelning. Alla som lämnat en present fick ta en turordningslapp och sen fick man välja present under Maisas fina gran. Sen var det inte slut med det, för sen fick den med nr 1 välja vem hon ville byta present med,och så vidare två gånger. En röd sidensjal, som alla var ute efter bytte nog ägare fem gånger. Skoj faktiskt, och roligast av allt var att Elin, som också ville ha sjalen fick gå hem med en julgran i trä inköpt av mamma på ett fairtradeföretag. (Se kortet på mitt förförra inlägg). Yes, heja mammorna!!


Nu är det fortsatt laddning för middagen, jösses halva dagen är kvar och med den säkert ett eller annat glas vin till. Länge lever den uthållige!!
Att jag inte är helt nykter redan nu kanske kan anas!!!!

Ni minns kanske henne, min "godmorgon kompis". Nu har jag framkallat lite kort, bl a det här på henne. Jag fick för mej att jag skulle plasta in det och ge ett till henne någon morgon, som ett litet tack för att jag fick ta bilden. Imorse gjorde jag det och hade ingen aning om hur reaktionen skulle bli. Men jag fick verkligen "lön för mödan" för hon blev så glad att hon skrattade högt och blev alldeles tårögd. Det blev jag också kan jag säga...jösses vad man lipar alltjämt i det här landet!!!!
Nu laddar vi för fullt, för "ladies christmas lunch...! Och där blir det nog mer garv än gråt!

Apfobi!

Här kan ni se vad som väntade mej, när jag kom hem från morgonpromenaden. På huset, mitt hus, satt det apor! Dom jäklarna sträckte till och med in händerna där fönstren var öppna. Det var knappt jag vågade gå in...tänk att möta en apa i trapphuset. Jag är verkligen livrädd för apor!

Jag tog mej helskinnad in i varje fall, och låste snabbt dörren om mej. Skulle inte förvåna mej ett dugg om dom kan öppna dörrar också. Dom kan så mycket så, dom "söta" små liven!
Annars har jag en lugn dag idag. Jerry jobbar och Elin är iväg till Gadzipur med TCM. Tänkte bara slappa riktigt ordentligt idag, mer en vanligt alltså!! Läsa en god bok, sova middag en stund och ha det bra helt enkelt.

Snart hemma!

Tar jag bort idag är det bara fyra dagar kvar till hemresan. Det ska bli skönt, väldigt skönt!! Jag längtar sååå mycket efter alla därhemma, jag längtar efter att gå och handla i en affär där allt finns, jag längtar efter att duscha i vatten som inte bara strilar och alltid är varmt, jag längtar efter svenska tidningar och svensk tv, jag längtar efter att få ge mej ut med vantar och långkalsonger och kratta tomten. Fyfanken helt enkelt vad jag längtar hem!!! Men snart så.....och jag tror dom sista dagarna kommer att gå rätt fort.
På torsdag är det Ladies Christmas lunch hos Maisa. Det är knytis, så jag lovade för att ta med sill och kokta ägg med kalles kaviar. Jag höll på att få en chock när vi bara hade två små burkar sill kvar, och insåg att vi skulle bli uppemot 20 personer. Lite dålig planering, jag har inte kunnat sova på hela natten och gjort upp alla möjliga planer för att undkomma lynchning på lunchen. Imorse ringde jag Molle. Han hade tre sillburkar, som jag får låna till januari.....just nu känns det som han räddat både mitt liv och mitt rykte i Dhaka. TACK Molle! Annars har jag hört rykten om dom där luncherna att man brukar vingla därifrån vid fyra-fem på eftermiddagen. Det blir alldeles lagom det, för åtta på kvällen är det Christmas dinner på klubben. Får bara se till att hålla promillen upp dom där timmarna emellan! Synd att bli bakis på blanka eftermiddagen menar jag!
På fredag är det också julfest fast hemma hos Malin, så för att ta det säkra framför det osäkra tänker jag packa redan imorgon. ;)
Som sagt: Sista dagarna i Dhaka för den här gången kommer nog att gå fort! Och till alla där hemma...VI SYNS SNART!!!!

Natten blev lugn, så jag tog en rejäl promenad på morgonen. Det var skönt...sprang också ett och ett halvt varv i parken som avslutning och det var inte skönt kan jag säga. Hualigen vilket självplågeri!!
GLADA NYHETER har vi också fått. Elin har fått jobb!! Hon ska vara projektledare för KappAhls skola för sömmerskor, som snart ska dra igång. I projektet ska också TCM (som vi besökte där slummområdet brunnit) medverka, så Elin kommer att samarbeta med en fantastiska kvinna därifrån. Jag önskar henne verkligen lycka till!!